Senaste nytt

20210122

Barnsekreterare!
Jag har möjligheten att arbeta med socialtjänstens viktigaste och största arbete (säger jag), men jag känner så. Jag har nu möjligheten att arbete med placerade barn. Det kan å ena sidan vara vilsamt, barn som har farit illa har blivit placerade och får just nu sina behov tillgodosedda. Barn som har det tryggt, stabilt och en förutsägbarhet som de kanske tidigare saknat. Å andra sidan ökar ett annat arbete enormt, just samverkan och samarbete, barnet har inte längre bara två föräldrar utan det finns kanske fyra föräldrar, två biologiska och två familjehemsföräldrar. Att tillsammans med familjehemssekreterare vara en bro, en brygga mellan dessa föräldrar, liksom med oss socialtjänst som blir ytterligare en part, för att vi alla ska se till det enskilda barnets behov och bästa.

Det lilla barnet kan slitas mellan ytterligare föräldrar och barnet kan befinna sig i nya lojalitetskonflikter, samtidigt som det kan vara tvärtom. Barnet har plötsligt fyra föräldrar som älskar och vill barnets bästa. Att hitta det positiva, det fantastiska i detta och viljan, liksom möjligheten att ge de placerade barnen tillgång till hela sin familj är ett viktigt, fint och svårt arbete.

Mitt arbete är att vara barnets röst, se det ur barnets perspektiv med mål att det blir för barnets bästa!

20210122

Innan jul, mer specifikt 18 december, avslutade jag min termin som skolkurator. Vilket givande och härligt arbete. Att ges möjlighet att vara ett stöd till barn som ”kommer förbi” men en fråga, en konflikt, en tanke, eller vill förmedla att denne inte har det bra. Att kunna vara en del av det lilla, liksom det stora. Som socialsekreterare är det inte alltid så att föräldrar och barn är positiva, att de önskar en kontakt, utan de kan ha blivit aktuella exempelvis genom en anmälan och ingången som professionell blir då lite mer låst/i ett första läge. Skillnaden som kurator är att de söker upp mig, de är öppensinnade och önskar en kontakt. Kontakten är på deras villkor och vilka härliga samtal med såväl barn som föräldrar. Att sedan i ett team med professioner så som rektorer, sjuksköterska och specialpedagog sitta tillsammans i EHT-elevhälsoteammöten och ha möjlighet att diskutera elever och barns behov ur olika perspektiv är intressant och lärorikt. En stor skillnad är att man i en skola är ensam i sin profession, till skillnad på socialkontoret där alla delar min roll, min uppfattning och ofta ens tankar. Som kurator har jag utmanats i att förmedla mitt perspektiv och samtidigt visa hänsyn för de andra professionernas perspektiv. Bäst av allt, tillsammans kan vi göra skillnad!

20201115

…julkalender till min mormor…

Vi lever just nu i en tid som är svår för de flesta människor. För min egna personliga del så har det framförallt inneburit en begränsad kontakt till min mormor, som tillhör riskgrupp då hon är över 80år. Min vardag flyter på, går snabbt skulle jag vilja påstå med allt vad det innehåller med arbete, uppdrag, fem barn, aktiviteter och läxläsning. Men för min mormor är det tvärtom, hennes vardag går långsamt, dagarna blir innehållslösa och långa. Det är dessutom präglade till viss del med oro och nu inför jul också en viss sorg över att det inte kommer bli som vanligt, inte traditionellt.

Jag försöker ta mig tid att ses, men plötsligt har en vecka försvunnit, liksom två. Jag har pratat med min mormor om jul och om att det inte handlar om att det inte kommer att bli jul, utan att Julen bara kommer att firas på annat vis. Mormor tänker att en jul går väl att ”offra” ett år. Men jag tänker att det är så mycket mer än så, det handlar inte om den 24 december utan det handlar om upptrappningen inför jul, myset, ljusen och att se fram emot den stora dagen, som kanske i år inte kommer för väldigt många såväl äldre som yngre.

Jag vill att min mormor behåller upptrappningen, behåller känslan av tillhörighet och sammanhang… jag vill att december, som det alltid varit, ska innehålla förväntningar och längtan. Jag funderade och kom på att jag kunde göra en julkalender till mormor.

Sagt och gjort har en kalender skapats där jag också blandat in hela familjen. Jag vill dela med mig av det, för att kanske inspirera någon annan att på ett enkelt sätt ge någon av våra äldre något extra inför jul. Jag vill inte höra att skillnaden i hennes tonläge bli nedstämt, utan jag hoppas att hon åter ska kunna glädjas och se fram emot jul.

Det behöver inte bli dyrt eller kostsamt…

Alla kan efter sin ork, förmåga och plånbok göra något som passar för just dig och din familj. Jag valde att varje vecka skriva in att vi ses. Där det bland annat står att jag vill att hon sätter på kaffe och tar med sig ut till ett visst klockslag (hon bor centralt nära en lekplats) där jag och barnen träffar henne utomhus och har med lite fika, alltså ett tillfälle att umgås. Detta för min personliga del innebär att jag också tar mig tid, stannar upp i vardagen och gör det som faktiskt är viktigt. Nu kan en vecka inte ”försvinna” utan jag har bokade dagar i min almanacka. Några dagar ligger choklad i en ask där det står att hon får njuta lite extra idag. Barnen har blandats in på så vis att min 10åring har skrivit ut en berättelse som blir lite morgonläsning en av dagarna, min 13åring som gillar att spela keyboard kommer skicka en liten inspelning per sms en morgon och min 15åring har skrivit ut ett skolarbete som blir lite samhällsnyttig läsning en annan morgon.

Som ni ser är allt gratis och sådant som kanske ändå skulle ha gjorts ändå, men gör att vi faktiskt tar oss tiden. Sedan finns det några presenter som erbjuder lite extra mys i vintern, december, inför jul så som goa strumpor, ljuslyktor som de yngsta barnen gjort och något foto.

Jag hoppas med detta bevara lite julstämning hos min mormor och kanske inspirera någon annan att göra något för en släkting, vän eller granne i denna, minst sagt, märkliga tid vi lever i.